Det här är mitt happy place

Vägen bort från utmattning kan gå genom att reparera cyklar. Det tror Jens Christensen som är volontär på gör-det-själv-verkstaden Cykelköket.

 – När jag kommer hit så är det som att jag tar på mig en annan kostym och är en annan person för ett tag – det gör livet lite lättare för mig.

I källarlokalen på Augustenborgsgatan, bland verktyg och reservdelar, hjulrum och ett litet kök, fokuserar Jens på medlemmarna som kommer, och deras frågor och behov kring sina cyklar.

– Volontäruppdraget har positiv inverkan på både det mentala och det fysiska för mig. En del av mina problem ligger i att jag kan få kraftig yrsel, och det är bra att kunna pröva på att lyfta saker upp och ner här. Men också att få öva sig på att förklara saker och komma ner i tempo.

Jens är en av runt tio volontärer som under vardagskvällar och ibland söndagseftermiddagar ställer upp med sin tid och kunskap för medlemmarna. Reparationerna kan röra alltifrån trasiga växlar till att justera ett styre eller att byta ett däck. Ibland lämnar bostadsrättsföreningar och andra in övergivna cyklar som kan rustas upp av den som vill.

– Det är ofta några svåra projekt, men det kan vara lättare också.

Cykelköket startade som ett Arvsfondenprojekt 2011 och höll länge till i STPLN:s gamla lokaler i Västra hamnen, innan de för några år sedan flyttade till Augustenborg.

Jens har tidigare arbetat med bland annat digital marknadsföring och hittade till Cykelköket genom en annons på Facebook. Just då sökte de hjälp med sin hemsida. Jens menar själv att hans intresse för cyklar ligger på en "normal nivå", men det är samtidigt tydligt att han har en passion för att fixa och hitta lösningar.

– Den gång jag gjorde lumpen, då skulle vi med bindel för ögonen ta isär våra gevär. Jag har inte testat än om jag kan lägga fram delar och sätta ihop en cykel på samma sätt. Men det kanske hade varit kul. Att ta ut slangen ur ett hjul, lappa den och sätta på hjulet igen, det är jag rätt säker på att jag hade kunnat klara med bindel för ögonen.

Volontärskapet på Cykelköket ger honom struktur i vardagen.

– Jag gillar att vara här. Som i alla andra situationer i livet så har vi våra diskussioner och småkonflikter. Men jag tror också att det är en bra träning för mig, jag har varit kanske för mycket sådär corporate, att göra som toppen säger, annars är det ut. Det är det ju inte här. Vi måste respektera varandra. Det är mitt happy place - ett säkert ställe i jämförelse med att vara ute i den stora stygga världen.