När alla inte får vara med – ett samtal om ojämlikhet och engagemang i civilsamhället

Vilka får egentligen möjlighet att engagera sig i civilsamhället – och vilka hålls utanför? Under MR-dagarna arrangerade Volontärbyrån seminariet ”När alla inte får vara med: hur ojämlikhet hotar det ideella engagemanget”. I panelen deltog representanter både från etablerade organisationer och nyare lokala rörelser som tillsammans diskuterade just den frågan. Samtalet kretsade kring normer, traditioner och de praktiska villkor som formar människors möjlighet att delta.

I panelen deltog Fatema Vanat, valberedare på Streetgäris, Afamia Maraha, sakkunnig i föreningsutveckling och civilsamhällesfrågor på Röda Korset, Lisa Kings, lektor och docent i socialt arbete vid Södertörns högskola, Tobias Hallerby, ordförande för Scouterna, och Saman Sokhanran, grundare av Förenade Förorter. Samtalet leddes av Lisa Sjöblom.

Paneldeltagarna beskrev civilsamhället som en plats för gemenskap, lärande och inflytande. Samtidigt lyfte de de hinder som finns inbyggda i traditionella strukturer. Krav på formell kunskap, omfattande administration och förväntningar på att kunna navigera i föreningsspråk skapar trösklar – ofta för människor med exempelvis migrationsbakgrund, begränsad föreningsvana eller boende i socioekonomiskt utsatta områden.

Här betonade Lisa Kings, forskare i socialt arbete vid Södertörns högskola, att bilden som ofta byggs upp av att personer med migrationsbakgrund engagerar sig i lägre grad på grund av höga trösklar är förenklad. Hon lyfte att det finns ett omfattande engagemang i många förortsområden – men att det inte alltid tar sig uttryck i de traditionella föreningsformerna med styrelser, årsmöten och formella roller, eller värderas lika högt som mer etablerat föreningsengagemang. Enligt Kings behöver vi, samtidigt som vi pratar om hinder, också bredda förståelsen av var och hur engagemang faktiskt sker. Flera i panelen stämde in i att mycket engagemang i dag växer fram utanför etablerade ramar. Människor organiserar sig i nätverk, digitalt eller kring akuta frågor som berör.

Fatema Vanat på StreetGäris och Saman Sokhanran på Förenade Förorter beskrev hur deras arbete vuxit fram ur lokala behov och bygger på tillit, låg tröskel och stort handlingsutrymme snarare än traditionell formalia. Deras erfarenheter visar att engagemang ofta uppstår där människor får äga sin organisering och definiera sina metoder själva.

Tobias Hallerby på Scouterna delade hur de aktivt försöker sänka trösklarna i den traditionella föreningsformen genom att utveckla nya organisatoriska modeller, såsom scouthubbar. Afamia Maraha på Röda Korset lyfte paradoxen av hur professionalisering är nödvändigt för att vara en trovärdig och stabil organisation, men att samma strukturer också kan skapa höga trösklar för människor som vill engagera sig.

En central del av samtalet handlade om hur vissa typer av organisering möter misstänkliggörande och hårdare politisk granskning – särskilt grupper med koppling till förorter, migration eller religion. Detta påverkar i sin tur möjligheten att söka stöd, bygga partnerskap och få genomslag för sin röst. Panelen betonade att etablerade organisationer har en viktig roll i att öppna dörrar, ingå allianser och synliggöra aktörer som annars riskerar att marginaliseras eller tystas.

Avslutningsvis lyftes att civilsamhället står inför en förändring. För att fler ska kunna engagera sig på jämlika villkor behöver normer granskas, trösklar sänkas och nya former av organisering tas på allvar. Det kräver också bredare samarbeten – mellan de etablerade organisationer och nyare lokala rörelser. Ett starkare civilsamhälle byggs inte bara av dem som redan deltar, utan av att fler faktiskt ges möjlighet att delta och påverka på sina egna villkor.