Karin har alltid älskat katter. När hon började fundera på hur hon ville använda sin fritid sökte hon efter något som kändes meningsfullt, något där hon kunde göra skillnad.
– Jag tror att jag var inne på Volontärbyråns hemsida och såg något om Stockholms Katthem. Det lät jättebra. Jag åkte hit och tittade och blev fast på en gång.
Idag är hon pensionär och engagerar sig flera gånger i veckan. Som skyggisfadder hjälper Karin de katter som är mest rädda för människor. Många av dem har levt utan nära kontakt med människor och behöver tid, tålamod och trygghet för att våga närma sig.
– Jag försöker få kontakt med dem med små knep. Jag sätter på spinnande ljud på telefonen, spelar lugn musik och blinkar försiktigt istället för att stirra. Det gäller att vara lugn och ha tålamod.
När en skygg katt till slut vågar svara, kanske med en blinkning eller genom att komma lite närmare, är känslan stark.
– När man får det där gensvaret, då känns det i hjärtat. Det är jättehärligt.
För Karin handlar engagemanget om att ge katterna en chans till ett bättre liv. Många av katterna som kommer till katthemmet har haft det svårt – de kan komma från vanvård, hemlöshet eller situationer där deras ägare inte längre kan ta hand om dem.
– Det viktiga för oss är att hjälpa katterna som är här. Att de får ett för evigt hem, eller åtminstone en värdig sista tid om de är sjuka.
Genom sitt engagemang har Karin också lärt sig mycket om sig själv.
– Jag har lärt mig att vara lugn och närvarande. Katterna kräver det. Man måste vara lyhörd, annars får man inte kontakt.
Till den som funderar på att engagera sig ideellt har hon ett tydligt budskap:
– Välkommen hit! Det ger så mycket. Det finns många olika sätt att hjälpa till, och vi behöver alltid fler volontärer.