Linus hjälper andra på vägen mot ett spelfritt liv

När Linus först kom till Spelberoendes förening hade spelandet gått över styr. Via Stödlinjen fick han tips om föreningen och började gå på möten. Efter två år fick han frågan om han själv ville bli volontär.

– Jag hade fått koll på strukturen och hur allt fungerade. När jag fick frågan om att bli volontär sa jag gladeligen ja.

I dag har Linus varit volontär i snart fyra år. Under självhjälpsmötena leder han delningsrundor och fria diskussioner, fördelar ordet och hjälper till att skapa struktur i gruppen.

Någon formell utbildning för uppdraget har Linus inte. I stället bygger mycket på den egna erfarenheten och på det han har lärt sig under åren i föreningen.

– Min erfarenhet av mitt eget spelberoende hjälper till. Sedan handlar det om att vara här varje vecka och samla på sig erfarenhet av hur man kan hjälpa andra.

Genom volontärskapet har han också lärt sig mycket om människor och hur förändring kan gå till.

– Jag försöker få människor att inte se sig själva som hinder eller skylla ifrån sig på saker som har hänt. Det handlar om att ta ansvar och gå framåt i spelfriheten, att skapa sig en bättre tillvaro.

Engagemanget betyder mycket även för Linus egen spelfrihet.

– Jag gör det både för min egen skull och för andra. Jag behöver hålla mig själv på rätt sida om spelandet, men jag vill också hjälpa andra att gå framåt.

Det som ger mest är att följa människor över tid och se deras utveckling.

– Att se människor komma hit varje vecka och se deras engagemang i sitt eget tillfrisknande är fantastiskt.

Linus tror också att människor med egna erfarenheter av missbruk kan spela en viktig roll för andra.

– Att kunna använda sina egna erfarenheter för att hjälpa någon annan är oerhört viktigt.

Och det bästa med volontärskapet är tydligt:

– Det absolut bästa är att se folk lyckas och utvecklas som människor.