Emma startade upp Rädda Barnens Ungdomsförbund i Växjö

Jag heter Emma Lindahl och är en 23-årig tjej från en mindre ort utanför Växjö och jag är just nu praktikant hos Volontärbyrån. Jag har fått möjlighet att skriva lite om mig och mitt ideella engagemang genom åren innan jag hamnade här.

Som många andra som är uppvuxna i en mindre ort på landsbygden så introducerades både jag och mina föräldrar till föreningslivet tidigt. I de föreningarna där jag idrottade, där engagerade de sig. I mindre föreningar är detta oftast ett måste för att de ska ha möjlighet att fungera och driva sin verksamhet, och våra föreningar var inget undantag.

Mina föräldrars engagemang plus mitt eget idrottsintresse gjorde att även jag började engagera mig ideellt inom min gymnastikförening när jag var ung. Jag fick möjlighet att gå en massa intressanta utbildningar och träffa flera inspirerande personer genom mitt engagemang. Jag känner också nu i efterhand att det gav mig möjlighet att utveckla färdigheter som jag har haft stor nytta av senare i livet, bland annat det sociala, planering och ansvar, men även en förståelse för hur viktigt föreningslivet är för många, speciellt barn och unga.

Hösten 2020 började jag studera på universitetet i Växjö och genom en bekant blev jag introducerad till Rädda Barnens Ungdomsförbund (RBUF). Vi kände att det behövdes ett lokalkontor i södra Sverige då Göteborg var det enda andra alternativet. Tillsammans med några vänner startade vi upp RBUF Växjö och jag blev vald till ordförande. Även om jag hade tidigare erfarenhet av föreningslivet och styrelsearbete så kändes det lite läskigt. Men med hjälp från RBUF Sverige och Rädda Barnens kontor i Växjö kom vi ändå igång. Det var mycket som skulle göras i början, det var stadgar och en verksamhetsplan som skulle skrivas, det var möten, vi ville skapa ett kontaktnät, vi skulle bestämma inom styrelsen vem som hade ansvar för vad, och vi behövde nå ut till potentiella volontärer och berätta att vi nu fanns i Växjö. Allt kändes lite överväldigande innan pusselbitarna föll på plats, men de största känslorna var ändå stolthet, förväntan, nyfikenhet och glädje. Vi hade nu möjlighet att påverka och engagera oss inom något vi tyckte var viktigt, och vi kunde inkludera fler i engagemanget vilket kändes jätteroligt!

Ibland var det tufft att driva en styrelse. Vi lyckades nå ut och värva många medlemmar under vårt första år, vilket var jätteroligt, men det var stundvis svårt att få volontärer till våra uppdrag. Ett problem jag vet vi inte var ensamma om att uppleva. Det blev mer och mer viktigt att vi tänkte kreativt i relation till att rekrytera ideella och vi försökte flera olika metoder. Mest använde vi oss av sociala medier, det kontaktnät vi hade byggt upp med andra organisationer och aktivitet för de som redan var medlemmar där de fick möjligheten att se vilka vi var och vad vi engagerade oss i. Ibland lyckades vi engagera flera volontärer, ibland inga, men vi gav aldrig upp och fortsatte utvärdera och förbättra våra metoder att nå ut till frivilliga. Jag kan tyvärr inte säga att vi hittade någon magisk formel, men att prata direkt med de vi visste brann för barn och ungas välmående och kontinuerligt uppmuntra de volontärer vi hade märkte vi var viktigt.

Jag har lärt mig väldigt mycket om hur en styrelse fungerar, praktiska uppgifter och om ideellt engagemang genom RBUF vilket jag är väldigt tacksam för, och nu under min praktik på Volontärbyrån har jag verkligen fått upp ögonen för det ideella engagemanget och föreningslivet i Sverige och det är så roligt att se! Jag hoppas att alla någon gång i livet får möjligheten att engagera sig ideellt, man får så mycket tillbaka, gemenskap, nya kunskaper och en känsla av att man gör något bra för någon annan.

Att värna om föreningslivet och vikten av ideellt engagemang har följt mig från mina föräldrar och min hemort, till Stockholm idag, och förhoppningsvis många år framöver.